Monthly Archives: augusti 2012

Villa-avslutning.

I lördags packade vi bilen full, bokstavligen full, och åkte iväg mot sundom och svärföräldrarnas stuga. Där firade vi årets villa-avslutning tillsammans med mina föräldrar och svärföräldrarna. Vi åt massa gott, spelade mölkky, badade bastu (inte jag), skrattade och hade det mycket trevligt!Fammo och faffa hade köpt en gunga åt Felicia!Hon tyckte om att gunga.Felicia fick prova vagnens sittdel, vilken var omtyckt!Morfar busar…morfar gosar…Mommo spelar mölkky!Gamle gubben vår, Spike! Skärifin mamma med världens bästa!NaturPappa och Felicia!Mamma hade valt body dagen till ära, hihi!Felicia och fammo!

Tusen tack allihopa för en underbar villa-avslutning!

Annonser

Namnsdagskalas.

Igår var vi i Töjby på Felicias första namnsdagskalas. Det var min goda väns lilla kille Ivar (även Felicias blivande bästavän, haha) som hade namnsdag. Och OJ så trevligt vi hade det! Supergod mat och Mycket trevligt sällskap!Tuff tjej påväg på kalas!Namnsdags killen Ivar! Oj råka fånga dreglet på bild också, haha!
Felicia gymnastiserade en stund!Ivar sköter om Felicia, sååå gulligt!Ivar med sina gäster!
Fina bokstäver!MUMSIGA daimmuffins!Lite mer av den underbart goda maten!

Tusen tack för en underbar dag Marjo (och Ivar förståss)! 

Dagens bebis.

H&M rätt igenom, billigt och bra!

Dregel.

Får se när denna brutta ska få sina första tänder. Om man ska tro dregel mängden är det snaaaart, haha! Själv hoppas jag att dom hålls inne en stund till iochmed att jag fortfarande ammar, plus att jag hört att ju tidigare dom kommer desto mer ont har bebisen.

Blivande sångare?!

Så kan de se ut då Felicia sjunger en sång! Haha!

Förlossningsberättelse.

Skriver detta för mig själv, för att inte glömma den finaste stunden, då hon kom.

Förlossningsberättelse 16.3.2012 vecka 38+2

Klockan 03.20 vaknade jag av att jag var otroligt kissnödig, kände även av några svaga värkar, men hade haft värkar från och till någon månad redan så tänkte inte mer på det. Tänkte för mig själv att jag inte orkar stiga upp och gå på toa utan försökte vända på mig och somna om, men då hörde jag ett knäppande ljud och steg då upp för att gå kissa. Då jag kom till toaletten märkte jag hur vått det var i byxan (ursäkta detaljen) och tänkte att jag kan ju inte ha kissat på mig utan att märka det, då jag steg upp från byttan förstod jag att det måste vara vattnet som gått eftersom det droppade vatten hela tiden. Men eftersom jag trott att vattnet i princip forsar ut så var jag inte helt säker, så jag gick ner för att ringa förlossningsavdelningen, hon som svarade sa att vi kan komma in direkt för att kolla ifall det var vattnet som gått och sen åka hem för att invänta värkarna. Då vi kom in fick jag ligga med CTG på magen en stund, därefter undersökte hon mig och konstaterade att jag var 3 cm öppen redan, så någon hemfärd för mig blev det inte. Men eftersom jag var så inställd på att åka hem för att intvänta värkarna hade jag ingen väska med mig. Så fick skicka hem sambon för att hämta BB-väskan, själv fick jag lägga mig i ett rum för att vila. Men värkarna blev så pass starka så jag inte kunde sova, utan sms:ade istället mamma och syster att jag var på BB. Då vattnet gått så ska man ju föda inom 24 h så vi visste att vi skulle få se vår bebis den dagen, helt sjuk känsla!

Värkarna avtog något och var inte längre regelbundna, vilket dom varit tidigare. Vi blev flyttade från observationsrummet till en förlossningssal, för att jag skulle föda samma dag var ju klart,klockan var nu ca 12. Sen började det, väntandet, vi väntade och väntade att värkarna skulle komma igång ordentligt,men det ville sig inte riktigt. Klockan 13.30 bestämde barnmorskan att vi skulle sätta värkstimulerande dropp. Hon hade lite problem då hon skulle picka, men fick efter några försök i droppet. Värkarna ökade lite men inte tillräckligt så mängden ökades. Klockan 15 var det dags för skiftbyte för barnmorskorna och en ny barnmorska kom in (samma barnmorska som en gång i tiderna förlöst mig), hon frågade ifall jag känner att jag behöver någon smärtlindring, fick då lustgas. Lustgasen var verkligen LUSTIG, jag kunde börja gapskratta åt ingenting. Efter någon timme kom barnmorskan in igen för att kolla till mig, värkarna var fortfarande inte tillräckligt starka och dosen dropp skulle ökas igen. I dethär skedet kollade barnmorskan min arm och konstaterade att armen svullnat upp helt förfärligt och droppet inte satt rätt, all dropp hade alltså åkt in under huden och inte i blodkärlet som det borde. All dropp helt förgäves, flera timmars väntan i onödan, då kändes det lite bittert. Men i med ny dropp i andra armen och fortsätt vänta.

Nu började det hända saker och värkarna började bli riktigt äckliga. Det gjorde så ont så ont. Då bestämde jag mig för att ta epiduralbedövning, och hörni varför tog jag inte det tidigare! Vilken känsla, all smärta försvann! Värkarna ökade i styrka men fortfarande inte tillräckligt. CTG maskinen sa i dethär skedet att babyn skulle varit i sätesläge, vilket den ju inte borde vara enligt alla undersökningar. Så barnmorskan trodde maskinen hade något teknisktfel och försökte ändra på den, men det hjälpte inte. Efter en stund undersökte hon mig och konstaterade att jag nu var 8 cm öppen, men hon kände även något konstigt, huvudet var alldeles slätt som att en hinna skulle finnas kvar. Efter en stund förstod hon att det ju inte alls var huvudet hon kände utan rumpan. BEBISEN LÅG I SÄTESLÄGE!

Barnmorskan gick ut för att hämta läkaren. Under denhär tiden kan jag lova att paniken steg inom mig. Jag var ju helt säker att det blir kejsarsnitt, i det skedet visste jag inte att man kunde föda ”vanliga” vägen. Läkaren kom in och gjorde ett ultraljud för att bekräfta att det var säte som gällde. För att man ska kunna föda en bebis i sätesläge måste bäckenbenet vara tillräckligt brett. Därför åkte vi ner till röntgenavdelingen för att ta en bild på mitt bäcken, efter en stund fick vi veta att mitt bäcken var tillräckligt brett. JAG SKULLE FÖDA EN BEBIS MED RUMPAN FÖRST!

Droppet ökades ännu mer för att värkarna skulle bli ÄNNU starkare och för att jag skulle öppna mig de sista 2 cm. Den smärtan då krystvärkarna kommit igång är obeskrivlig! HEMSK! Innan själva förlossningen började sa läkaren till mig att dom helst inte vill att mamman ska krysta längre än i  40 minuter både för mammans och bebisens skull. Klockan 20 kunde jag inte hålla mig längre, jag måste få börja krysta! Jag krystade och krystade och krystade men det kändes som inget hände. Det var såååååååå jobbigt! Tänk dig det tyngsta träningspass du någonsin gjort gånger 10 och sen ska du ta i med allt du har, det kändes verkligen som att jag inte hade något kvar att ge. Var så nära att ge upp flera gånger. Krystade, bebisen kom ut, värk avtog, bebis åkte in tillbaks och krystade igen, och samma sak om och om igen…Efter 1 h och 10 minuter kom hon, äntligen, klockan 21.10. Då hon kom var jag så slut så jag fick en liten chock, började skaka, gråta och kunde knappt andas. Men jag var så lycklig!

VÅR DOTTER VAR ÄNTLIGEN HÄR! 

 

Gjort idag.

Denna dag har varit fullspäckad med program, räcker i och för sig med ett program för att det ska kännas som hela dan är fullspäckad! Vi började dagen med att sova ut som vanligt, åt gröt och gick ut på promenad. Efter att lilltösen sovit en stund hoppade vi i bilen till öppna dagiset i stan där vi hade träff med vår mammagrupp. Där fanns även en massa andra söta bebisar, Felicia verkade trivas. Dit far vi igen! Efter träffen hoppade vi i bilen igen och styrde kosan mot Böle där min vän Josefin bor, där skvallrade vi en stund, mycket trevligt! En underbar dag!